I livet möter vi ofta människor som kämpar om energin/uppmärksamheten, vi har alla varit där utan undantag. Det finns många strategier för att ta ngn annans energi. Vi kan förtrycka eller hota, vi kan leta fel, vara Reserverade, bli offer eller martyrer, eller så skuld. För mig är det skulden som är svårast att hantera. De delar av oss som inte är vuxna sysslar ständigt med denna energikamp, och det kan vara väldigt svårt att stävja den.
För mig är grunden för att stävja all energikamp att bli trygg i sig själv, att VETA att vi är Värdefulla och Viktiga precis som vi är, utan att vi behöver prestera ngt. Och det är lättare sagt än gjort. Vi kan intellektuellt tro att vi vet att vi är värdefulla utan att prestera ngt, men att få denna känsla att landa och bli en vetskap i hjärtat är inte så lätt.
Dock landade jag nyligen i detta, och min väg dit var att verkligen se att ingen var bättre eller sämre. Plötsligt insåg jag att även om jag hade många fel och brister, och även om jag stal energi på olika vis, så var inte den andre ett dugg bättre, han hade alla de fel och brister som han såg hos mig, eller de motsatta mönsterna.
Grejen är att det är inte ett dugg bättre eller sämre att ta energi genom att ta hand om, eller genom att göra sig liten och svag, att vara en martyr, att leta fel, att förtrycka och hota ngn eller att vara reserverad, det är bara olika strategier för att ta energi från den andre. Det är inte heller så att det är bättre att vara den som är ett offer eller en martyr, än att vara en som gör illa, tar hand om, eller känner sig utnyttjad, alla lägger ansvaret för sitt välbefinnande på dena andre parten.
Skuld bygger på detta, att det är vårt ansvar hur den andre mår, men det kan det aldrig vara. Hur vi har det kan vi inte alltid välja, men hur vi tar det är vårt ansvar, kanske har vi präglingar och erfarenheter som gör vårt val begränsat även där, men det finns alltid en tanke som känns lite bättre. Att tro att det är vårt ansvar hur ngn annan mår, är att se ner på denne, att säga att denne inte själv är kapabel att ta ansvar för sitt mående. Vi vet att vi gjorde vårt bästa, utifrån var vi befann oss just då, mer kan vi inte göra, sedan är det upp till den andre parten att reagera på det vi gjort. Det är den andres ansvar inte vårt. Vi kan aldrig ta ansvar för ngn annan vuxen människas mående, det kan den bara själv. Vårt enda ansvar är att vara så sanna mot oss själva som vi kan, och att vara så öppna och ärliga som möjligt i mötet med andra människor. Sedan är det upp till dom att ta ansvar för sina reaktioner och sin bit.
Jag tror att vi alla kommit till världen för att bli Vuxa och hitta hem till vårt Sanna JAG. Om vi låter skuld få oss att bära ngn annan genom livet, då hindrar vi den andre i deras resa på väg mot att hitta hem.
Så klart kan vi göra saker för varandra, men om det ska bli konstruktivt så behöver vi ge av Kärlek och inte av Skuld, annars blir det bara destruktivt och hindrande.
En annan viktig bit i att jag hittade Hem, var att jag insåg i hjärtat att vi alla är ett. vi är alla delar av ngt större. Vi är inte vår fysika kropp som vi ser här, vi är inte det liv vi lever här. "Vi är inte fysiska varelser med en andlig upplevelse, vi är andliga varelser med en fysisk upplevelse" Vi har alla kommit hit för att leva detta livet för att lära oss ngt, eller kanske uppleva ngt, och alla människor som vi möter är en gåva, de har med sig en bit av det vi behöver för att kunna uppleva det vi kommit hit för. Och, icke att förglömma, vi har med oss en gåva till dom, en gåva som hjälper dom att uppleva det de är här för.
Allt är precis som det ska vara, det som händer just nu i livet, är en gåva till mig, men samtidigt är det också en gåva till motparten eller vem som helst annan som vi möter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar