Sanning och konsekvens

Tidigare publicerat den 5/10-10 på Sigges radioteater

Alla har vi vår alldeles egen sanning. Är det vår verklighet som skapar oss eller är det vi som skapar vår verklighet? Jag tror faktiskt att vad vi än tror på så blir det sant för oss, vilken tro som helst tycks fungera.

Jag har lärt mig att det jag fokuserar på får jag mer av... och ändå tycks det funka lika bra att tro precis tvärt om. Som detta med regn, för de som tror på det så är det fullständigt sant att det ofelbart börjar regna om de glömmer paraplyet hemma. fast jag tänker precis motsatt, att paraplyet är en bön om regn. Och för Hoopi-indianerna, som var kända för att klara sig i extremt torra miljöer... deras bön om regn var att så bönorna, squashen och majsen... gjorde man det så måste det så klart regna, hur skulle det annars kunna växa ngt. Och det tycks ha fungerat för de klarade sig bra, i områden nästan utan nederbörd.

Jag har funderat lite på hur det kan vara så här också. Tror mig ha funnit svaret i kvantfysiken. Forskarna i den disciplinen har upptäckt att en del små partiklar tycks dyka upp precis där och när observatören förväntar sig att de ska dyka upp, och detta även när två forskare har olika förväntningar. Vi har fått lära oss att elektronerna rör sig som partiklar i banor runt nukleonen, men det är en förenkling... själva verket tycks det vara så att elektronerna är ett "energifält av oändliga möjligheter" först när ngn observerar dom så kollapsar de till materia på en bestämd plats. Runt om i världen finns det foto på partiklar så stora så de kan ses med blotta ögat, som befinner sig på två ställen samtidigt. Man har också observerat att en elektron kan förflytta sig från en plats till en annan utan att ngnsin befinna sig däremellan. Det tycks alltså vara så, att allting egentligen är ett energifält av oändliga möjligheter i sin grundform, först när ngn observerar det så kollapsar det till materia, och då precis på det sätt och den plats som observatören förväntar sig.

På Harvard university i Usa forskar man på vår möjlighet att påverka vår omgivning med enbart sinnet. bl a så har man placerat ut slumpgeneratorer runt hela världen, som konstant slumpar en rad med 1 och 0 och skickar raden till universitetet... man har konstaterat att många människors starka sinnesrörelser får resultatet att avvika från normen, t ex har man placerat en sådan på en fotbollsstadion under en derbymatch och fått starka utslag... fast placerad i ett varuhus där det också finns en stor mängd människor, men inte så mkt känslor ger den inget utslag. Det största utslaget fick man den 11 september.... då reagerade alla mätinstrument världen över med starkt utslag... och det intressantaste är kanske att de reagerade en stund INNAN terrorattacken inleddes, på ngt vis kan vi tydligen också känna av sådant som finns i luften innan det skett.

För mig innebär detta att våra förväntningar, önskningar och vår tro styr vår verklighet i väldigt stor utsträckning. Det som är sant för mig blir sant. Vi kan tro vad som helst, så även med detta jag nyss skrev... jag tror på det och då formar sig min verklighet runt den tron... medan för den som inte tror på det så stämmer det inte alls.

För mig innebär detta också att vi ska vara väldigt försiktiga med att tala om för ngn vad som är sant, vad de bör göra med sitt liv eller i sitt liv. Frågar ngn så kan vi råda och stötta. Men vi måste var väldigt ödmjuka och inse att deras sanning inte är ett dugg sämre än min sanning. Och min sanning är inte ett dugg sannare.

Det innebär också att vi kan förändra vår verklighet genom att förändra vår sanning. Gagnar min sanning mig? leder den till det jag vill se i världen? Eller behöver jag ompröva den?

"Be the change you want to see!"