Kontrolldramer

Tidigare publicerad den 21/10-10 på Sigges radioteater

Ibland upplever vi att vissa människor är väldigt "jobbiga" att vi blir trötta av att umgås med dom. Vi pratar om energitjuvar. Ofta förstår vi inte vad det är hos den andre som gör oss så trötta.

Transaktionsanalys är en gren inom beteendevetenskapen som skapat en tydlig och mkt användbar modell för vad det är som händer i sådana möten, den har hjälpt mig mkt både med att förstå mig själv och andra. Här en beskrivning med mina ord (som kanske inte alltid är korrekta TA-termer)

Så länge vi inte lärt oss att hitta vår egen energi inom, eller att hämta den ur Alltet, att uppleva vårt eget värde, så kämpar vi om energin (uppmärksamheten) med varandra. Vi går in i så kallade Kontrolldramer där vi försöker kontrollera energin i mötet. Viktigt är att notera att ingen roll är "bättre" eller "sämre" de är bara olika strategier för att ta energi.

Man pratar om fyra (egentligen fem) jag-roller, som vi använder för att "ta" energi eller uppmärksamhet från varandra i kontrolldramerna. Det finns två "barnroller" som är ganska passiva. Och två mera aggressiva "föräldraroller" De olika rollerna samverkar med varandra och är motroller till varandra.

Den mest aggressiva rollen kallas för Hotaren eller Förtryckaren, den tar sin energi genom att vara hotfull eller förtryckande. Den naturliga motrollen är "Stackars mig"/ Offret / Martyren. Som svarar med "ser du inte hur illa du gör mig" och därigenom sår skuld för att ta tillbaka energin.

Något mindre aggressiv är Felletaren / Utfrågaren, som tar sin energi genom att hitta och påpeka fel hos motparten. Felletaren förefaller bry sig och vara medkännande, lyssnar uppmärksamt på din berättelse, men enbart i syfte att hitta fel på dig för att därigenom ta din energi. Ofta svarar motparten med att vara passiv och gå undan. Ju mindre Felletaren får se av mig desto mindre fel kan den hitta.

Den minst passiva barnrollen är just Den Passiva som håller inne med sin energi, drar sig undan och därigenom tar sin energi när den tvingar motparten att "följa efter" om den ska få ngn energi.

Och allra mest passiv är "Stackars mig" / Offret / Martyren. Som får dig att känna att det är din skuld att den har det så besvärligt, och att du borde se till att den mår bättre.

Ofta har vi en eller flera favoritroller, som mellanbarn behärskar jag de flesta rollerna ganska väl, men mina favoritroller är Felletaren och Förtryckaren. Den jag har svårast att hantera är Offret. Ofta får vi vår favoritroll i en motroll till våra föräldrars roller, Så föder t ex Förtryckaren ofta Offret. Och Felletar-föräldern gör dig till Den Passive. Och vise verca.

Den femte rollen är Den Vuxne, som inte går in i dramerna, och som inte behöver ta ngn energi. Det är också genom att gå in i den rollen som vi kan kliva ur dramat. Den vuxne namnger dramat och därigenom spricker det likt trollet i solen. Så kan man t ex säga till Offret: "Det känns som du tycker att jag borde göra ngt åt din situation" Till den passive: "Jag upplever det som att drar du dig undan, och inte vill svara" Till Felletaren: "Det känns inte som du är intresserad, egentligen, jag upplever det mer som du bara vill hitta fel på mig" Och till Förtryckaren: "Det känns som du är arg på mig"

Den vuxne använder "Girraffspråk" och talar utifrån sin upplevelse och känsla, snarare än att gå till motattack.

Naturligtvis så finns det som alltid en fram- och en bak-sida i våra roller. När vi slutar spela dramerna och blir "Vuxna" så kan vi använda de olika rollernas kvaliteer på ett bra sätt. Förtryckaren kan bli en fantastisk ledare. Felletaren blir en bra advokat, terapeut eller lärare. Den Passives förmåga att "ställa sig utanför" kan göra den till en utmärkt konstnär, coach, eller helare. Offret kan bli en utmärkt socialarbetare osv.